Ytterligare ett skrämmande exempel

Ett fall som Allergiupproret följt länge nu, faktiskt under hela det här läsåret, är återigen ett av dom mer skrämmande exemplen över hur kommuner kan vägra att anpassa genom att både vägra att se behov, skylla ifrån sig och faktiskt försöka lägga fokus på föräldrarna genom orosanmälningar när föräldrarna kräver barnets rätt.

Det gäller en pojke på 4 år, en pojke med en mycket svår multiallergi med allergier mot både livsmedel och pälsdjur, en allergi av så omfattande art att både luftburen kontakt och hudkontakt med allergenerna kan ge besvärande symtom. Det här är ett barn som länge varit inskriven på en förskoleavdelning men där måendet också sviktat under lång tid. Ett barn som dels fått lida av ständiga symtom både från mag-tarm-kanalen, huden och andningsorganen. Ett barn som haft så svåra besvär att föräldrarna haft svårt att hoppas och tro att han någonsin skulle kunna må bra. Det blev dock mer och mer tydligt att även om tillståndet aldrig var bra var det klart sämre efter vistelse på förskolan. När tillståndet på senare tid förvärrats till den grad att pojken inte bara haft svåra symtom dagligen utan även haft allt svårare att återhämta sig och därmed börjat tappa i vikt i sådan omfattning att det börjat bli ett akut tillstånd, någonstans där fick föräldrarna nog och satte in all ansträngning för att få klarhet och nå ett bättre status. Man tog till sig av alla råd och rön och kämpade med baskost och sanering av hemmiljö och lyckades faktiskt inte bara få till ett symtomfritt barn utan ett barn som faktiskt t.o.m. vände i viktkurvan igen.

Nu tänkte man förstås att man hade lösningen och att det därmed skulle gå att föra över anpassningarna i hemmet till förskolan också. Men nej. Det var här man stötte på ett motstånd. Trots att man bevisligen kan hålla pojken symtomfri och välmående, återhämtad och stark, hemma så var det bara att ge upp hoppet om att det skulle fortsätta inne i förskolans verksamhet.

Fel fokus

Till historien hör faktiskt att pojken är inskriven på en s.k. Allergiförskola. ÄNDÅ kan man inte tillgodose hans behov. Han har nämligen redan en del anpassningar, det har han, både vad gäller kost och miljö, men att försöka sträva efter bättring, särskilt när föräldrarna nu

faktiskt hade tydliga svar och tydliga bevis på vad som krävdes, det gick ändå inte. Det finns t.o.m. flera exempel på andra förskolor i landet som har just sådana anpassningar som föräldrarna ber om. Det finns alltså erfarenhet kring sådana hos andra barn med liknande besvär och det finns även logistiska och rutinmässiga möjligheter på avdelningen. Men förskolan fortsätter att förvägra. Man har spenderat otaliga möten med kommunen, 

man har pratat med såväl pedagoger och ledning men förskolan vill INTE ge efter för några fler anpassningar. Man menar helt enkelt att problemet inte ligger i bristande anpassningar utan i bristande tillit från föräldrarna. Det är nämligen så att föräldrarna efter alla ambulansfärder, efter alla inringningar och tidigarelagda hämtningar, efter alla uppenbara symtom vid hämtning, efter alla medicineringsbehov efter vistelse och efter all försämring efter vistelse faktiskt fått allt svårare att lita på förskolans förmåga om att ta hand om pojken. Därför har förskolan valt att fokusera på att föräldrarna behöver förbättra sin känsla av tillit istället för att fokusera på anpassningar. Vi på Allergiupproret vill dock mena att tillit är inget man kan kräva, det är något man får förtjäna. Och pojken blir helt klart inte sjuk i allergiska reaktioner p.g.a. bristande tillit, det blir han p.g.a. bristande anpassningar. Kommunen bara vägrar att se sanningen, det är enklare att blunda och skylla ifrån sig.