#Backa Märta följs av väldigt många och stödet är oerhört. Många ögon och öron står riktade för att följa Uppsala kommuns förhållningssätt mot ett svårt allergiskt barn i förskolan. Med både sorg och besvikelse och en hel del ilska har följarna upprepat fått höra hur Märta blivit sjuk i förskolan p.g.a. dess bristande anpassningar. Till slut ledde både föräldrarnas vädjan och den mediala uppmärksamheten till att ett möte med lösningsfokus blev till. Det här är det sista Allergiupproret rapporterat. På andra platser kunde man dock följa att man vid mötet beslutat om en hel del lösningar vilka föräldrarna var mycket nöjda med. Man talade plötsligt om både ”textiliebantning” och om stängd förvaring av ytter- och extrakläder för att bl.a. minska mängden pälsdjursepitel i omlopp på avdelningen som föräldrarna vädjat om hela tiden. Man beslutade även om en resurspersonal som skulle sköta Märta till 100 %. Här var dock Allergiupproret, med erfarenhet från andra fall, redan skeptiska. Det blev nämligen tydligt att förskolan försökte ordna en dagbarnvårdare åt Märta, inte att man hade tänkt att anpassa förskolan. Genast såg man hur kommunen försöker ”smita undan”. Här växte rädslan för vad som komma skall med åren när Märta plötsligt måste ingå i en större verksamhet i samband med skolplikten om 4 år, för åren går fort -tro oss! Men det lovades guld och gröna skogar. Nu skulle Märta kunna avbryta sin sjukskrivning och återvända till förskolan. Hon skulle dock främst få vistas utomhus och i det egna hemmet med dagbarnvårdaren men ändå delta vid visa anpassade aktiviteter inomhus. Föräldrarna var hoppfulla. Vi följde hoppfullt men skeptiskt.

Tomma löften

Tyvärr visade sig farhågorna besannas. Märta återvänder men blir genast sjuk, och sjukare och sjukare. Astman är det enda som finns kvar. Tung medicinering tar över vardagen och astman plågar Märta dag som natt. Vid närmre inspektion visar det sig att anpassningarna som återigen utlovats, både muntligt och skriftligt ÄNDÅ uteblev. Ingen textiliebantning, ingen försluten förvaring till kläder, bristande städ, bristande rutiner. Märta utsätts för allergener HELA tiden på förskolan, aktiviteterna är inte alls anpassade. Alternativet är att hon just förblir utomhus ensam och på heltid eller i eget hem med dagbarnvårdaren. D.v.s. ingen förskola, ingen social samvaro, inga kompisar, inget av det som utlovats. Och förstås… ingen planering inför kommande åren. Märta mår oerhört dåligt i allergin. Återigen blir hon hemma, sjukskriven. Mamma Caroline frågar vad som händer, ”var är alla anpassningarna ni lovade oss?”. Kort och gott kan man sammanfatta svaret till Äh, vi ångrade oss.

Akut omplacering

Märtas föräldrar har därför nu begärt om en omedelbar förflyttning av Märta till en annan förskola med hopp om ett bättre bemötande. Där som Märta har plats nu är uppenbart att ingen tänkt att anstränga sig, ingen bryr sig. Striden här är inte värd att fortsätta för den går inte framåt. Kommer kommunen att lyckas bättre på annan förskola? Det återstår att se. Följarna väntar ivrigt på att någon ska ta sitt ansvar.