I Växjö når man fortfarande ingen skillnad. Även dom sista veckorna av terminen fick barnet förbli hemma, allt i väntan på åtgärder och anpassningar som fortsätter att dröja. Möte efter möte diskuterar man handtvätten och varje möte avslutas med att återinsättning av handtvätt ska avvaktas, detta trots att barnet blev sjukt efter att tidigare rutin med handtvätt togs bort. På lunchen, raster och i kapprummet kommer kamraterna i kontakt med allergener. Det äts smörgåsar, riskakor och fika. In kommer sedan smulor och kladd och allergikern blir sjuk av detta. Varje incident leder till nya sjukdagar, vecka efter vecka. Orsaken till sjukdagarna ska ”skyndsamt bemötas” men ingenting händer. Svaret finns svart på vitt men skolan vägrar att återinföra.

Istället börjar man titta på sidospår, allt för att vinna tid. Rektorn ska istället ”skyndsamt” se till att städningen sköts bättre, den städning som föräldrarna påtalat i månader vara bristfällig. Den städning som lämnar just detta kladd och dessa smulor på golv, handtag och diverse ytor. Men inte heller här sker någonting. Städningen eller bristen på städning kvarstår. Dag efter dag kan man både observera och dokumentera att ingenting sker, samma smulor, riskakor och dammhögar ligger kvar dag efter dag, vecka efter vecka.

Föräldrarna börjar undra vad barnet ska göra för någonting hemma för att inte komma efter p.g.a. dessa otaliga sjukdagar. Man får inget svar heller här. Situationen med skolfrånvaron ska skyndsamt bedömas och åtgärdas heter det, men vad är skyndsamt? En hel termin har gått. INGENTING har hänt. Samma brister finns i rutinerna, samma smulor ligger på golvet, barnet är fortfarande hemma, skolan uteblir fortfarande med åtgärder.