”Han fick fel mat 2 gånger under vårterminen och nu har han redan fått fel mat under höstterminen. Han fick visserligen den mjölkfria såsen, men fiskbullarna i sig innehöll mjölkprotein – alltså fick han mjölk ändå trots att han är mjölkallergisk”

”Skolan vägrar att fortsätta med specialkosten förrän ett nytt läkarintyg kommer, men läkaren är ju på semester. Tänker skolan verkligen ge min dotter vanlig mat trots att dom VET sedan tidigare att hon inte tål den?”

”Jag fick åka och hämta idag, lärarna ringde i panik. Han hade svårt att andas men dom hade inte ens gett honom adrenalin, ingen hade följt handlingsplanen”

”2 dagar i skolan och nu är vi hemma, eksem, klåda, astma och magen har kraschat”

”Läraren hade serverat dottern ost med flit trots att hon är mjölkproteinallergisk, hon menade att mjölkproteinet försvinner från osten under tillverkningsprocessen – hon hade förstås blandat ihop det med laktos – och nu är dottern sjuk igen”

”Sonen full i nässelutslag när jag hämtar på skolan. Det kanske är ett virus sa läraren.”

”Hon frågar mig varje morgon: varför lämnar du mig i skolan när du vet att jag blir sjuk där?”

 

Nu är det nya läsåret igång igen. Sedan några veckor tillbaka har barnen fått återvända till skolan. Många med glädje och förväntningar, andra också med rädsla och fasa. Många allergiska barn och deras föräldrar har njutit av den vila ifrån reaktioner som sommarlovet inneburit, en sommar där man sluppit ständiga allergipåslag, farliga situationer, högdos av mediciner, biverkningar som följd och ett ständigt ifrågasättande och nonchalans från skolvärlden.

Det finns allergiker som med trygghet kan gå till skolan, föräldrar som utan rädsla kan lämna sina barn i någon annans ansvar under skoldagen. Sen finns också dom som inte är så lyckligt lottade. Barn som går i skolor där man brister i anpassningar, barn som inte får sina särskilda behov kopplade till allergi tillgodosedda. Barn som blir sjuka i skolan, om och om igen.

Redan några veckor in på läsåret haglar berättelserna in. Barn som blir sjuka. Barn som får astma. Barn som plötsligt är täckta i eksem. Barn som måste hämtas i skolan p.g.a. svåra allergiska reaktioner. Barn som får fel mat. Barn som får lida i dagar och veckor efter varje incident. Barn som får adrenalinsprutor. Barn som får åka ambulans. Barn som pekas ut och hamnar i ett utanförskap. Det här är barnen som av skolplikten tvingas till skolor där barnen och framförallt föräldrarna redan innan tyvärr visste vad resultatet skulle bli. Det handlar om barn som önskar att skolvärlden såg det som föräldrarna såg och ville det föräldrarna vill. Barn som önskar att skolan kunde ta allergin på allvar, och ordna med tillräckliga anpassningar. Barn som önskar att skolvärlden hade både tillräckligt med kunskap och lade tillräckliga resurser på att säkerställa att den senaste ambulansfärden var den sista. Barn som dessutom önskade att skolan skulle ta sitt ansvar istället för att beskylla barnet dess föräldrar den dagen som barnet p.g.a. att bristande anpassningar gjort dom sjuka inte kan ta sig till skolan trots att det råder skolplikt. Dom här barnen har vi pratat om tidigare, barnen utanför lagen.

När ska allt sluta handla om skolplikten, om barnets och föräldrarnas skyldighet? När ska det börja hand om anpassningarna, om barnets rättighet?