Allergiupproret

Säker mat och miljö för alla

Månad: november 2017

Skolan är igång igen, men var är anpassningarna?

”Han fick fel mat 2 gånger under vårterminen och nu har han redan fått fel mat under höstterminen. Han fick visserligen den mjölkfria såsen, men fiskbullarna i sig innehöll mjölkprotein – alltså fick han mjölk ändå trots att han är mjölkallergisk”

”Skolan vägrar att fortsätta med specialkosten förrän ett nytt läkarintyg kommer, men läkaren är ju på semester. Tänker skolan verkligen ge min dotter vanlig mat trots att dom VET sedan tidigare att hon inte tål den?”

”Jag fick åka och hämta idag, lärarna ringde i panik. Han hade svårt att andas men dom hade inte ens gett honom adrenalin, ingen hade följt handlingsplanen”

”2 dagar i skolan och nu är vi hemma, eksem, klåda, astma och magen har kraschat”

”Läraren hade serverat dottern ost med flit trots att hon är mjölkproteinallergisk, hon menade att mjölkproteinet försvinner från osten under tillverkningsprocessen – hon hade förstås blandat ihop det med laktos – och nu är dottern sjuk igen”

”Sonen full i nässelutslag när jag hämtar på skolan. Det kanske är ett virus sa läraren.”

”Hon frågar mig varje morgon: varför lämnar du mig i skolan när du vet att jag blir sjuk där?”

 

Nu är det nya läsåret igång igen. Sedan några veckor tillbaka har barnen fått återvända till skolan. Många med glädje och förväntningar, andra också med rädsla och fasa. Många allergiska barn och deras föräldrar har njutit av den vila ifrån reaktioner som sommarlovet inneburit, en sommar där man sluppit ständiga allergipåslag, farliga situationer, högdos av mediciner, biverkningar som följd och ett ständigt ifrågasättande och nonchalans från skolvärlden.

Det finns allergiker som med trygghet kan gå till skolan, föräldrar som utan rädsla kan lämna sina barn i någon annans ansvar under skoldagen. Sen finns också dom som inte är så lyckligt lottade. Barn som går i skolor där man brister i anpassningar, barn som inte får sina särskilda behov kopplade till allergi tillgodosedda. Barn som blir sjuka i skolan, om och om igen.

Redan några veckor in på läsåret haglar berättelserna in. Barn som blir sjuka. Barn som får astma. Barn som plötsligt är täckta i eksem. Barn som måste hämtas i skolan p.g.a. svåra allergiska reaktioner. Barn som får fel mat. Barn som får lida i dagar och veckor efter varje incident. Barn som får adrenalinsprutor. Barn som får åka ambulans. Barn som pekas ut och hamnar i ett utanförskap. Det här är barnen som av skolplikten tvingas till skolor där barnen och framförallt föräldrarna redan innan tyvärr visste vad resultatet skulle bli. Det handlar om barn som önskar att skolvärlden såg det som föräldrarna såg och ville det föräldrarna vill. Barn som önskar att skolan kunde ta allergin på allvar, och ordna med tillräckliga anpassningar. Barn som önskar att skolvärlden hade både tillräckligt med kunskap och lade tillräckliga resurser på att säkerställa att den senaste ambulansfärden var den sista. Barn som dessutom önskade att skolan skulle ta sitt ansvar istället för att beskylla barnet dess föräldrar den dagen som barnet p.g.a. att bristande anpassningar gjort dom sjuka inte kan ta sig till skolan trots att det råder skolplikt. Dom här barnen har vi pratat om tidigare, barnen utanför lagen.

När ska allt sluta handla om skolplikten, om barnets och föräldrarnas skyldighet? När ska det börja hand om anpassningarna, om barnets rättighet?

Hur tänker man i Växjö?

Smulor, kladd och damm p.g.a. undermålig städning och bristande rutiner gör allergiker sjuka

VÄXJÖ

En familj i Växjö har 3 allergiska barn. Detta är en familj som Allergiupproret följt och stöttat förut. Redan tidigare har det berättats om hur Växjö kommun vägrat att följa läkarintyg, att kommunen omtolkat och förbisett behandlande läkares råd till skolan, råd som läkare lämnat för att säkerställa en trygg och säker skolmiljö utifrån behov kopplade till allergi. Dag efter dag har skolan därför istället utsatt barnen för faror och reaktioner. Dag efter dag har man fullständigt ignorerat föräldrarnas vädjan, vi vill säga vädjan – inte krav – eftersom att det är just det familjen kan göra, att vädja till skolan att följa skollagen, att kräva lönar sig inte eftersom att skolan redan bestämt sig.

Hela situationen har börjat handla mer om prestige och maktspel än om bedömning av anpassningsbehov. Man använder ”rimligheten” som en stöttepelare för att kunna neka anpassningar, man säger att barnens behov till anpassningar ska bedömas utifrån rimligheten i en helhet där anpassningarna kommer att påverka andra barn. Det anses helt enkelt inte rimligt. Så enkelt är det. Men vad är det som inte är rimligt? Jo. Det är inte rimligt att dessa allergiska barn ska slippa utsättas för det som dom inte tål. Det är inte rimligt att klasskamraterna inte ska äta smörgåsar i klassrummet. Det är inte rimligt att man skulle placera mellis-förtärandet någon annanstans än i klassrummet. Det är heller inte rimligt att barnen tvättar händerna innan dom träder in i läromiljön. Det är inte rimligt med handtvätt för att säkerställa andra barns trygghet i skolan. Däremot är det enligt skolledningen tydligen rimligt att barn ska drabbas av både feber, klåda och magbesvär för att andra barn ska slippa tvätta händerna. Eller rättare sagt är det rimligt att allergiska barn ska drabbas av reaktioner dagligen för att skolledningen ska slippa behöva be dom andra barnen att tvätta händerna.

Det här är dessutom enbart en del utav helheten. Sanningen är att måltidsförtärandet i klassrummet en gång redan tagits bort, detta efter att skolan länge och väl vägrat men till sist fått tillsägelse av Skolinspektionen. Dessutom har handtvättning också funnits som rutin, i flera år. Ändå har man nu backat och avskrivit rutinen. Detta är dessutom en skola som länge serverat allergiska barn mat som gjort dom sjuka, en skola som vägrat ta till sig av det faktum att barnen faktiskt fått upprepade reaktioner. En skola som sedan alldeles nyligen fått grava anmärkningar från Miljökontoret när det framkommit uppenbara brister. Det är också en skola som förvägrar vissa barn anpassningar utifrån denna ”rimlighetsbedömning”, trots att det finns barn i andra änden av samma byggnad som har just dessa anpassningar. Varför är det rimligt för en men inte en annan? Varför gör man det hela så svårt? Var är rimligheten i

© 2019 Allergiupproret

Tema av Anders NorenUpp ↑