Anpassningsnivå

Allergiupproret kom för länge sedan i kontakt med en familj som kämpar med näbbar och klor för att ta hand om sina multiallergiska barn. Dom kämpar inte ”bara” för att få klarhet i allergierna och för att hitta välfungerande anpassningar, anpassningar som kan se till att barnen kan få må bra trots sina uppenbart besvärliga och handikappande behov. Dom kämpar faktiskt främst för att få dessa behov tillgodosedda ÄVEN i den miljön där barnen ska spendera hela vardagarna, d.v.s. inom skola och barnomsorg. Hittills har dom kämpat i motvind och närmast förgäves.

Den här familjen, dom har själva kommit långt. Dom har med hjälp av vården och framförallt med ett oerhört eget engagemang lyckats utröna i åtminstone dom flesta allergierna, både i antal och i omfattning. Dom vet precis vad som gör barnen sjuka och var gränserna går. Det här har lett till att denna familj, precis som många andra familjer vittnar om, lyckas få sina barn fullständigt symtomfria hemma med rätt kost och i rätt miljö och då vill vi mena med RÄTT ANPASSNINGAR.

Missförhållanden

Inom kommunens omsorg blir barnen sjuka. Sällan upprättas incidentrapporter. Situationen tas inte på allvar och problematiken fortsätter närmast oförändrat. Familjen söker själva efter orsak och samband, nästan fullständigt utan stöd av kommunen. Detta eftersom att kommunen verkar tro att det här är ett liv som familjen föredrar, eftersom att man misstror och blundar för verkligheten. Man tror av någon anledning att en familj skulle välja detta och framförallt att man kan välja bort det. Kommunen väljer att inte se, man väljer att inte se sambandet eller lyssna på familjen som kommer med kloka råd. Föräldrarna ser tydligt var åtminstone risker och brister finns, vidare klargörande går inte att nå förrän de mest uppenbara problemen analyserats och framförallt åtgärdats. Ändå vägrar kommunen att samarbeta.

Vi har också fått följa familjen som till slut, bara genom en anmälan och en dom från Skolinspektionen, äntligen fick rätt mot skolan i ett oerhört enkelt anpassningskrav som i verkligheten var avgörande för ett av barnens välmående. En anpassning som föräldrarna gång på gång, och t.o.m. genom läkarintyg, vädjat efter men där kommunen valde att låta bli, där man VALDE att tolka ord, situation, samband och även läkarintyg till sin fördel. Man valde att låta bli. När familjen väl fick rätt fanns inte så mycket som en ursäkt att vänta.

Tolkar om läkarintyg

Ändå väljer skolan att fortsätta. Man tolkar läkarintyg, kräver intyg på intyg och konsulterar totalt utomstående läkare för att göra bedömningen och ge råd i ett högst individuellt ärende. Man väljer återigen att inte lyssna på föräldrarna. Varför skulle dom kunna bidra? Varför skulle föräldrarna vara experter på sina barn? Varför skulle man någonsin kunna tänka sig att ta den lärdom som man har hemifrån, där som anpassningar leder till symtomfria och välmående barn?

Ursäkterna är många men summan är densamma. Man VILL INTE se lösningarna. Man VILL INTE ge efter. Det är förmodligen för omständligt, möjligen för dyrt men framförallt har det helt klart blivit en maktfråga. Nu kan man väl inte ge familjen rätt?

Allergiupproret har fått ta del av läkarintygen, man har även fått ta del av flertal inspelningar från dom möten där kommunen gett familjen kalla handen. Allergiupproret har också konsulterat ett högst förteget miljökontor med uppenbart bristande allergikunskap i den berörda kommunen. Man har även fått ta del av mail och nu även senast den riskanalys som kommunen gjort. Det blir oerhört tydligt att kommunen väljer att inte följa läkarintyg, läkarintyg som är närmast barnsligt tydliga. Man kan heller inte kunna tänka sig att ha ett gemensamt samarbete i form av samordnat möte mellan sjukvård och föräldrar, man söker istället efter en egen och fullständigt okontrollerad fullmakt att få äga rätten att ta del av alla journaler, intyg och samtal med sjukvården. Ett högst integritetskränkande krav, särskilt från någon som tveklöst kan uppfattas vara närmast ens fiende. I nekande av sådan övergripande fullmakt ser man av någon anledning sitt fullständiga rättfärdigande till att ge avslag på anpassningar.

Barnens behov och välmående hamnar längst ner på listan. Högst upp på listan står däremot en vinst. Kommunen har ”vunnit”. Man gav sig inte. Barnen får fortsätta gå till förskolan och skolan och återvända därifrån hem sjuka. Allt detta p.g.a. vägran till dom närmast enklaste anpassningar.

Ta striden

Allergiupproret står bakom familjen. Vi ser hur flera barn i Sverige råkar ut för samma bemötande. Vi ser hur föräldrar misstros och motarbetas. Man använder föräldrarnas kamp för barnens rättigheter som ett skällsord, som om det vore någonting dåligt. Men vem ska annars kämpa för barnens rättigheter? Eller är det meningen att föräldrarna ska acceptera en miljö som gör deras barn sjuka? Detta trots att det uppenbart är möjligt att nå en miljö där barnen kan få vara friska?

Allergiupproret vädjar till familjen att inte ge upp. Vi hör om andra liknande historier nästan dagligen. Gruppen växer sig större och engagemanget sprids. Men vi hör också om goda historier, om familjer med ett gott samarbete med kommunen. Kommuner som väljer att tillsammans med familjerna anpassa, att tillsammans med familjen inhämta det stöd som behövs från vården. Dom ”svaga” kan alltså också få rätt. Det här är ett förhållningssätt som behöver spridas. Allergiker har också rättigheter. En dag måste allergikerna få sin rätt. En dag måste kampen få ett slut. Dom goda måste få vinna. Det är den framtid Allergiupproret hoppas på. Det ska snart stå klart att någon bör få stå till svars för sitt agerande, och denna någon är kommunen, kommunen som skadar allergiska barn i vad som närmast kan tolkas som av ren illvilja. Vi ger inte upp.