Allie, Leo och Viktor

Mimmi har 3 barn från förskole- till lågstadieåldern och alla tre har allergier av olika omfattning och allvarlighetsgrad. Barnen Allie, Leo och Viktor är alla multiallergiska, d.v.s. har flertal allergier. Födoämnen är den stora och svåra biten hos alla tre. Dom flesta allergier är kartlagda men fortfarande pågår en del utredningar för Allies del. I hemmet lever mamma, pappa och barnen i en kraftigt allergianpassad miljö, allt för att barnen ska få må bra hemma, få chansen att vila ut.

Mamma Mimmi som ställer upp i intervjun berättar att hon sedan förr inte har någon särskild allergikunskap utan hon har helt enkelt fått lära sig under resans gång. Tack vare engagemang och motivation har hon blivit expert på att känna igen barnens signaler och på att lösa problemfyllda situationer så att barnen ska slippa allergiska reaktioner. Hon har svar på det mesta om hur man kan lösa kost- och miljöfrågor för just hennes barn.

Tillsammans har barnen ett tjugotal födoämnesallergier och ofantligt många typer av reaktioner. Symtomen för barnen kan bestå av utslag, eksem, förstoppning, diarréer, beteendeförändringar, smärtor, sömnsvårighet, klåda och försämrad tillväxt. Situationen har varit så pass svår att ett av barnen en tid t.o.m. övervägdes för neuropsykiatrisk utredning (misstänkt ADHD) p.g.a. bl.a. ilska och vredesutbrott trots att koständringen tog bort alla symtomen. Alla barnen mår ändå bra hemma vid kontrollerade former och med rätt mat. Skillnaden kan verkligen vara som natt och dag, hemma är allting lugnt men i förskola/skola faller allt.

Skolan är inte intresserad av att lära sig

Redan tidigt stötte familjen på okunskap och bristande engagemang. Förskola och skola lyssnar inte och tar inte allergierna på allvar. Alla tre barn får utstå reaktion efter reaktion och ingen vill erkänna ett misstag. Uppenbara risker noteras vid matservering och vid rutiner kring allergiskötsel, mamma har svaren men ingen är intresserad. Trots att barnen sammanlagt fått uthärda så många reaktioner att mamma Mimmi redan tappat räkningen har inte en enda incidentrapport skrivits från personalens håll. Mamma får slita sitt hår och försöka vägleda förskola/skola, vädjar efter hjälp via miljökontoret, skolhälsovården, skolinspektionen och via sjukvården, undrar VEMS ansvar är det att se till att förskola och skola har rätt utbildning för att handskas med allergiska barn och deras kost?

Uppenbara risker

Reaktionerna avlöser varandra och eftersom att personalen inte gör incidentrapporter eller leder något förbättringsarbete med syfte att minska riskerna har det blivit mamman som får göra felsökningar och händelseanalyser på eget bevåg. Det har visat sig bl.a. att:

  • hennes allergiske son upprepat serverats havredryck som mjölkersättning trots att han även har bl.a. havreallergi
  • barnen serveras specialkosten direkt ur (utvalda delar ur) buffén trots maximal risk för kontaminering med denna buffé som delas av 300 barn i småbarnsålder där skvätt, kladd, stänk och spill högst troligt förekommer
  • barnen på kostchefens direktiv plötsligt serverats mat utan hänsyn till tillsatser med ursprung i allergenerna (trots att bilaga för berörda tillsatser fanns på plats och tidigare tagits hänsyn till)
  • barnen får dela margarin-förpackningar med barn utan allergier i en öppen buffé trots även här med maximal risk att andra barn kontaminerar margarinet med sin mat och sitt bröd som inte tåls
  • barnen serveras även sitt special-bröd i anslutning till hantering av vanligt bröd utan hänsyn till den stora risken för kontaminering med smulor
  • barnen heller inte får någon direkt information av kökspersonal om vilken del av buffén som är säker för dom vilket leder till att åtminstone Allie istället avstår ifrån att äta mat eftersom att hon vet konsekvensen av att äta det som kanske är fel mat men som också högst troligt är kontaminerad av resterande delar av buffén
  • köket använt mjölfabrikat vilka mamman tydligt varnat om p.g.a. kontaminationsrisk som även företaget skrivit ut på förpackningen
  • man väljer att använda ex. leklera utan att kontrollera innehåll och istället gör det enkelt för sig och skickar ut Mimmis allergiska son ur rummet
  • man tillåtit att ha mat- och fikaförtäring i klassrummen trots att den berörda av Mimmis barn får kraftiga reaktioner även vid hudkontakt med allergener. Man väljer dessutom att fortsätta med detta trots att läkare och skolinspektion krävt att det ska upphöra.

Listan kan göras lång men allting bottnar i okunskap och bristande engagemang. För mamma Mimmi tar det bara ett ögonblick att se riskerna och att komma på lösningar på problemen. Varför vill man inte lyssna? Mamma Mimmi har förstås ett väldigt starkt egenintresse i att lära sig och vara duktig på det som har med hennes barns allergier att göra, men borde inte skolan och förskolan också ha ett intresse? Barnen är i förskola och skola under stora delar av dagen och under den tiden är skolan ansvarig för barnens hälsa och välmående, förskolan och skolan har enligt lag ansvaret till att se till att miljön är säker och trygg. Följer dom lagen om hänsyn inte tas till allergierna?

Det går inte att tala för döva öron

Mimmi fortsätter att kämpa och kuvar sina farhågor varje dag när barnen ska lämnas. Hon känner sig inte överhuvudtaget trygg i att överlämna barnen i kommunens händer. Hon fortsätter att vädja om hjälp. Hon söker via sociala medier efter förslag på lösningar som andra skolor gjort. Vem ska lära ut? Hur ska vi få skolan att börja lyssna? Vems ansvar är det? Det blir snabbt tydligt att uppgörelsen ser olika ut från kommun till kommun och samarbete mellan förskola/skola och föräldrar varierar oerhört från fall till fall. Tydligt blir det framförallt att mycket avgörs av intresse och engagemang från skolans och förskolan håll. Det går inte att tala för döva öron.

Feb 2016

Mimmi och barnen heter egentligen något annat