Allergierna

Lukas är 3 år gammal. Han har allergier mot flera födoämnen, bl.a. mjölk, ägg, soja, havre, vete, fisk och kiwi. Att Lukas var allergisk upptäcktes tidigt, exakt vad det var han var allergisk mot fick man dock klarhet i först efter en längre tids detektivarbete i samarbete med läkare och dietist. Nu har man klarhet i situationen och Lukas kan med rätt kost få må bra. Lukas är en glad kille med mycket energi, som gärna spelar fotboll/hockey, busar och älskar mat. Det här är Lukas när han slipper reaktioner. Vid fel kost drabbas han av eksem, nässelutslag, diarré, förstoppning, gasbildningar och kräkningar. Det i sin tur ger upphov till en ledsen pojke med smärtor, dålig sömn, klåda och besvärat humör.

Ny avdelning

Med information och ett gott samarbete var kosten aldrig något problem på förskolan förrän nu nyligen. Lukas började på förskolan på en småbarnsavdelning vid 14månaders ålder och allergierna sköttes väl. Skillnaden från då och till nu sedan byte till annan avdelning vid 3års ålder är som natt och dag. Den största skillnaden beror förmodligen på att Lukas idag behöver äta alla mål mat på förskolan, frukost, lunch och mellanmål i händerna på personal med både bristande kunskap, resurser och engagemang.

Reaktion nr 1

Redan första veckan på den nya avdelningen började reaktionerna. Mamma Anna förstod förstås direkt att något var fel. Efter samtal med pedagogerna stod det klart att förskolan gjort en stor miss. Lukas hade till frukost ätit tekakor med innehåll av vetestärkelse, tekakor som skolköket försett avdelningen med. Skolköket konfronteras och försvaret lyder som så att köket hade glömt bort att baka varpå dom istället handlat bröd på Ica och ”gjorde en chansning”. Detta trots att skolköket hade en tydlig lista över Lukas allergier.

Reaktion nr 2

Återigen kommer reaktioner. Tillsammans med pedagoger härleder man reaktionen till en medvurst som Lukas får till frukost. En medvurst som skolköket skickat till avdelningen helt utan innehållsförteckning och som dom sedan inte kan stå till svars för vad gäller innehållet.

Miss nr 3

Skolköket vill servera chokladpudding och gör klart för mamma Anna att dom har ordnat fram grädde som Lukas tål. Dom tror sig alltså gjort korrekt denna gång. Eftersom att mamman är expert ifrågasätter hon detta. Det visar sig att skolköket saknar basal allergikunskap och har tänkt att servera Lukas en laktosfri grädde trots att han har mjölkproteinallergi. Dom har ingen aning om att laktosintolerans och mjölkproteinallergi är två helt skilda tillstånd och att medan laktosfritt är fritt från mjölksocker innehåller det fortfarande mjölkprotein, d.v.s. det som just Lukas inte tål. Mamma lyckas som tur är stoppa denna händelse.

Reaktion nr 4

Lukas serveras specialkost medan dom andra barnen äter fisk. Han serveras istället pannkakor. Reaktioner är ett faktum. Mamma ringer återigen till köket och ifrågasätter innehållet i pannkakorna. Det visar sig, efter flera försök till undanflykter från skolkökets håll, att Lukas serverats helt vanliga pannkakor, med flera allergener som Lukas inte tål.

Vem ska stå till svars?

Nu har mamma Anna fått nog. Lama ursäkter tar inte bort Lukas reaktioner och lama ursäkter inger ingen känsla av hopp och trygghet i matfrågan. Skolköket försvarar sig med att berätta att dom

  • inte har tid
  • saknar utbildning
  • och vill inte ta ansvar för Lukas

Inte vill ta ansvar för Lukas? Vem ska då ta ansvar för att Lukas får rätt mat?

Kökschefen

Vidare visar det sig att inte en enda incidentrapport skrivits om händelserna. Detta betyder också att kökschefen faktiskt t.o.m. kan hävda att han ingenting visste. Så må vara fallet, men hur ska ett förbättringsarbete kunna ske för att lära sig av misstag och rätta till brister om ingen vill ta ansvar och om ingen engagerar sig nog för att ta frågan vidare genom exempelvis en incidentrapport? Tydligen finns t.o.m. erbjudande om allergiutbildningar för kökspersonalen, men det är ingenting som intresserar arbetsgruppen. Intresserar? Hur kan detta vara ett val? Bör man inte vara tvungen att ha kunskap om allergier och allergikost om man arbetar med att förse allergiska barn med mat? Julledigheten kommer och allting faller i glömska.

Reaktionerna fortsätter

Trots upprepade misstag och konfrontationer kring detta behöver Lukas bara återvända till förskolan efter ledigheten för att under första dagen serveras yoghurt och havrekuddar till frukost, något som förstås innehåller både mjölk och havre som Lukas inte tål.

Vem bestämmer hur mycket lidande är nog?

Som mamma blir man förstås mer och mer förtvivlad och konfrontationerna blir allt tuffare. Vid det här laget undrar personalen om det ”bara” är eksem som Lukas drabbas av. Bara eksem? Ett torrt, rött, intensivt, kliande utslag över kroppen är inte ”bara”, särskilt inte för en 3åring som inte fått välja detta själv. Vem bestämmer hur mycket symtom allergiker ska behöva stå ut med? Vem bestämmer om Lukas ska tvingas till att leva varje dag med eksem, sömnbesvär, buksmärtor, klåda och diarré varvat med förstoppning hellre än att skolkökspersonal och pedagoger tvingas till en utbildning i allergi och allergikost? Får Lukas välja?

Januari 2016.

Anna och Lukas heter egentligen någonting annat