Symtom

Ella föddes i augusti 2012. En vecka gammal började Ella få utslag. Hormonplitor kallades det från vården. Dessa hormonplitor blev fler och fler. De spred sig från ansiktet, till bröstet, till magen och slutligen till benen.

Vi som förstagångsföräldrar ställde oss frågande till ifall det endast var hormonplitor men vi valde ändå att lita på BVC’s kunskap. De träffar ju ändå nyfödda barn varje månad. När Ella var 5 veckor gammal sökte vi till BVC för 3:e gången specifikt angående hennes utslag. Vi diskuterade då möjligheten till att det skulle bero på allergi, misstänkte då komjölksproteinallergi. BVC sköterskan tyckte att vi som första steg skulle smörja Ella med kortison för att se om det blev bättre innan vi uteslöt komjölksprotein. Sagt och gjort. Vi smorde Ella med kortison och hon blev snabbt bättre. Utslagen i ansiktet försvann nästan direkt och på kroppen ändrade det skepnad. Från att vara ilsket röda prickar till att bli som en torr matta över hela hennes bröst och mage. Enligt BVC var det inte allergi som var orsaken till hennes utslag eftersom att hon svarade så bra på kortisonet. Nu var problemet istället att hon var torr i huden till följd av kortisonbehandlingen. Den nya rekommendationen blev då att smörja Ella med mjukgörande salva dagligen. Vi smorde Ella 4 gånger varje dag, vi testade olika salvor men ingenting räckte till. Fortsätt att smörja var det enda rådet vi fick från BVC.

Magkänslan

I efterhand kan jag inte förstå hur vi kunde lyssna på dem. Men vi var helt enkelt så inställda på att BVC skulle kunna detta att vi helt felaktigt bortsåg från vår egen magkänsla.

När Ella var 3 månader gammal fick hon svinkoppor och detta var extra tufft för henne med hennes redan sköra hud. Hon fick en kur antibiotika och svinkopporna försvann. Två dagar efter avslutad antibiotikakur blev Ella på kvällen ännu torrare än vanligt. Vi la henne som vanligt inför natten. Natten var jobbig, fylld med mycket gråt. På morgonen när vi tog av Ella hennes pyjamas möttes vi av en hemsk syn. Hennes hud var totalt trasig. Hennes armhålor, armveck samt hals var som om hon blivit brännskadad. Huden var helt borta.

Vi åkte in akut med henne och det första läkaren säger är: ”Den här flickan är komjölksallergiker, eller hur?” ”Nej”, säger vi. ”Inte enligt BVC”. Samtidigt inser vi att vi haft rätt hela tiden.

Under 3 månaders tid hade vi sökt hjälp, kämpat och oroat oss för vår lilla flicka som aldrig blev bra i huden. 4 dagar på sjukhus med antibiotika i droppform och därefter ytterliggare 6 dagar med oral antibiotika. Vi uteslöt nu mjölk ur kosten och sedan var Ella mjuk. Precis så mjuk som en bebis ska vara.

BVC’s argument lät, ”Jag har aldrig träffat ett barn som svarar så bra på kortisonet. Jag trodde inte det kunde vara allergi då”. Vi föräldrar har lärt oss av detta och försöker förmedla vikten av att leta efter orsaken- istället för att enbart behandla symptomen. I Ellas fall hade hon sluppit kortisonet och hennes kraftiga insjuknande i hudinfektionen ifall vi hade uteslutit mjölken redan långt tidigare. Vi visste inte då. Men vi vet nu. Och vi delar gärna vår historia för att undvika att fler barn och föräldrar ska behöva lida i onödan.

// Ellas Mamma

Ella heter egentligen något annat