Allergiupproret

Säker mat och miljö för alla

Månad: januari 2017 (sida 1 av 4)

Linnéa vill bara gå till skolan utan att bli sjuk.

Barnallergisektionen, Astma och allergiförbundet samt Specialpedagogiska skolmyndigheten erkänner slussar eller ett slussliknande system som en effektiv och i vissa fall fullt nödvändig åtgärd för de svårast pälsdjursallergiska barnen. Vetenskapligt stöd saknas INTE. Möjligheterna saknas INTE. Alternativen saknas INTE. Det som saknas är VILJAN. Skolledningen väljer att blunda för möjligheterna, lösningarna och det vetenskapliga stödet. Ingenting går om man inte vill.
 
Linnéa vill bara gå till skolan utan att bli sjuk.
Återinför anpassningarna så att Linnéa kan återvända.

SVT Västnytt söker fler familjer med liknande berättelser.

Historien om Linnéa går nu varm. Linnéa går miste om sin skolgång p.g.a. bristande anpassningar i skolan. ”Omöjligt” och ”orimligt” säger skolan. Sanningen är den att innan sommaren hade Linnéa anpassningar i förskoleklass, anpassningar som man fått löfte om att skulle behållas men som plötsligt togs bort. Halva året har nu gått och vårterminen har börjat. Linnéa fortsätter att förbli utan skolgång. Media har uppmärksammat historien, precis som Allergiupproret redan tidigare gjort. Även Diskrimineringsombudsmannen har öppnat ett ärende. Nu har SVT Västnytt visat sitt intresse också.

SVT Västnytt söker fler familjer med liknande berättelser. Samla er, få er röst hörd. Hjälp Linnéa och andra allergiker i samma situation. Passa på att få hjälp åt er själva också, vi VET att ni är fler. Ta kontakt med Rebecca.nystrom@svt.se eller ta kontakt med oss på Allergiupproret så hjälper vi er med kontakten.

Astma- och Allergiförbundet stöttar Linnéa

http://www.goteborgdirekt.se/nyheter/linnea-riskerar-livet-om-hon-gar-till-skolan/repplA!UQqNloL3SnvWo0DuIxD@g/

http://www.goteborgdirekt.se/nyheter/linneas-foraldrar-anmals-av-skolan/repqab!2ieYQVc0KXeVLNCUj6@QxA/

Brev från Maritha Sedvallson, Förbundsordförand Astma- och Allergiförbundet till kommunen och rektorn:

Från: Maritha Sedvallson
Skickat: den 9 januari 2017 08:55
Till: ’ann-sofie.hermansson@stadshuset.goteborg.se’; ’goteborg@goteborg.se’; ’Ingela.bertheden@vastrahisingen.goteborg.se’

Ämne: Återgång till skola för barn med allergi

Läser med stor förvåning artikeln om 7-åriga Linnea Skaug som idag, i onödan, hindras att vistas i skolan för att ta del av undervisning och social gemenskap. Det borde vara en självklarhet för kommunen att återinföra tidigare anpassningar då de bevisligen gör det möjligt för flickan att fullgöra sin skolgång. Det ligger i kommunens uppdrag och skyldighet och man har redan visat att det går.

Det får inte gå prestige i situationer som denna – det finns ett litet barn som betalar för konsekvenserna. Att, som det skrivs, ”låta flickan sitta själv eller tillsammans med pedagog vid reaktioner” är inte ett val man kan göra. Barn med pågående allergiska reaktioner ska aldrig lämnas själva utan hållas under bevakning. I synnerhet då barnet eller eleven haft allvarliga reaktioner. Kan denna planering och handlingsplan verkligen ha utformats i samråd med Skolhälsovården?

Omfattande eller allvarlig allergisjukdom är en pågående funktionsnedsättning. Jag misstänker att man knappast efter en tid skulle montera bort rampen till skolans entré om det fanns ett barn med rörelsehinder eller montera ner hörselslingan om det i rummet fanns en elev med hörselnedsättning? Det kanske till och med skulle ses som naturligt att verksamheten planerades efter dessa elever så klassen fick ha sin undervisning i vissa klassrum? Den situation man befinner sig i nu är att jämställa med dessa. Det är tid för eftertanke och aktion.

Vänliga hälsningar
Maritha Sedvallson
Förbundsordförande
Astma- och Allergiförbundet

Maritha.sedvallson@astmaoallergiforbundet.se
Tfn 070-661 54 75

DISKRIMINERING av allergiker i skolan

DISKRIMINERING av allergiker i skolan

Vi fick nu återigen läsa om Linnea, Linnea som missar rätten till sin skolgång p.g.a. bristande anpassningar i skolan. Linnea är allergisk och kan p.g.a. detta inte gå till skolan eftersom att skolmiljön gör henne sjuk. Ärendet var redan aktuellt på den tiden när Linnea missade förskola och barnomsorg just av samma anledning, både media och Allergiupproret har belyst problematiken och även det här specifika ärendet flera gånger tidigare. Till slut blev det omöjliga möjligt, Linnea fick ta del av en kortare period i förskola. Löften fanns också om en skolgång, men detta uteblev. Anpassningarna uteblev och återigen står Linnea utanför och går miste om det hon faktiskt har rätt till men ändå inte kan få p.g.a. att hon är allergisk.

Äntligen har Diskrimineringsombudsmannen också öppnat upp ett ärende och förhoppningsvis ska Linnea få börja i skolan i framtiden. Sanningen är tyvärr den att Linnea inte är ensam om det här. Det är inte alls ovanligt att svårt allergiska barn inte kan gå till skolan p.g.a. sina allergier. Det är heller inte ovanligt att svårt allergiska barn blir sjuka i skolan. Att svårt allergiska barn behöver tung medicinering för att ens klara av att vistas i skolmiljön. Att svårt allergiska barn inte bara får lida av läkemedelsbiverkningar utan även av besvärliga och långvariga allergiska symtom, trots medicinering, enbart p.g.a. skolans brister. Många allergiska barn går alltså miste om den trygga och säkra skolgång som Skollagen utlovar alla barn. Allergiska barn diskrimineras i skolvärlden varje dag p.g.a. sin sjukdom och dess speciella behov. Skolorna diskriminerar allergiska barn varje dag.

Historien har hörts många gånger och Allergiupproret har lyft flera ärenden. Linnea är ett av många barn. Linneas familj kämpar just nu i det öppna men det finns många fler familjer som inte ens vågar eller orkar träda fram i media. Men alla dessa familjer kämpar. Alla dessa barn kämpar. Det enda dom vill ha och det enda vi vill att dom ska få är en trygg och säker skolmiljö, precis som alla barn har rätt till!

 

ALLERGIUPPRORET yttrar sig

”Allergiska barn diskrimineras på förskolor och skolor över hela landet, varje dag. Detta medför sjuka barn, utbrända föräldrar och utanförskap men framförallt utebliven barnomsorg och skolgång trots rätten till det. Bristande anpassningar inom barnomsorgen och skolvärlden utifrån särskilda behov kopplade till allergi är ett stort problem i Sverige, fortfarande år 2016.

Allergiupproret har tagit del av otaliga berättelser om hur familjer motarbetas, hur allergiska barn medvetet förs sjuka i smyg, hur läkarintyg omtolkas och barnens behov ifrågasätts och åsidosätts.

Lagen är tydlig. Skollagen säger att alla barn har rätt till en trygg och säker vistelse inom barnomsorgen och i skolan. Diskrimineringslagen gör klar att även bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Det finns kommuner som tar lagen på allvar, det finns kommuner som tillgodoser även allergikers särskilda behov i form av anpassningar. Men det finns också många kommuner som vägrar.

Vi på Allergiupproret kämpar hårt för att ena allergiker och föräldrar till allergiker med ett hopp om en framtid med bättre allmänkunskap, förståelse och respekt för allergiker i samhället. Vi kommer ständigt i kontakt med föräldrar till barn som inte har en möjlighet till förskola och inte heller till skolgång p.g.a. just kommunens vägran till anpassning utifrån barnets behov kopplade till allergi. Barn som skulle kunna få vara just bara barn men som istället blir ”problem”. Barn som blir hemmasittare. Alltför ofta hör vi orden ”det går inte” som ett mantra från kommunerna. ändå finns det kommuner som gjort det. Egentligen handlar det om vad man vill och inte vill. Oavsett är det barnen som hamnar i kläm.

Det finns många som vill dela med sig. Vissa har det även redan skrivits om i media, men många kämpar i det tysta. Vi vet nu att många gärna delar med sig. Vi har tät kontakt med många av dessa familjer utspridda i Sverige och vi skulle mer än gärna hjälpa till att belysa detta problem lite mer öppet”.

Även på en allergiförskola kan allergi nonchaleras

Flera allergier

Alva är en helt vanlig, eller egentligen inte alls vanlig, tjej. Hon är en alldeles underbar och superljuvlig liten sprallig och bestämd tjej. Hon är också allergisk. Hon diagnostiserade med allergier i 4 årsåldern. Alva har nämligen alltid varit liten, kanske lite för liten. Hennes tillväxtkurva planade tidigt ut och trots flera års försök med detektivarbete kom man till en början inte fram till vad det rörde sig om. Först efter längre tids detektivarbete och ett gott samarbete mellan både familj och sjukvård kom man fram till att Alva är allergisk mot vete, havre, råg, korn, fisk och även mot en del pollensorter. Med en kost fri från detta började hon sakta men säkert bli bättre. Tillväxten tog fart och dessutom blev hon av med dom envisa eksemen och den besvärliga klådan som hon tidigare haft. Plötsligt, som om det vore magi, försvann också all den ledvärk, det magonda och förstoppningen som barnavårdscentralen länge hade påstått var normalvariation. Även detta berodde uppenbarligen på allergin.

Förskolan

Allt var frid och fröjd. Alva fick bara symtomfri. Ett tag. Plötsligt kom symtomen tillbaka, men bara ibland. Återigen som om allt vore magiskt kunde Alva gå från symtomfri till plågad av smärtor, klåda och utslag nästan från dag till dag. Mamma såg snabbt sambandet: FÖRSKOLAN. Inte varje dag, men åtminstone varje vecka kom Alva hem med utslag, hon började matvägra och hon grät och rev sig om nätterna. Åter hemma återhämtade hon sig efter ett par dagar. Varje helg, lov och annan ledighet var en fröjd. Varje förskoledag orsakade en rädsla och dessutom alldeles för ofta därefter en plåga.

Mamma började fråga personalen. Hon började med pedagogerna, men fick inget gehör. Därefter gick hon till rektorn, inte där heller något gehör. Serveringsköket hade inga svar att ge och tillagningsköket vägrade ge svar på frågor. Alla tog mammas frågor som ett hån, alla kände sig kränkta och besvikna på hennes antydda misstankar. Alla försäkrade mamma om att Alva fick rätt mat och att maten ALDRIG innehöll något som hon inte tålde. Alla avfärdade mammans misstankar.

Felsökning

Istället fick Alvas mamma bli alltmer strikt hemma, leta efter egna misstag. Leta efter nya allergier. Men faktum kvarstod. Hemma var Alva symtomfri. På förskolan blev hon sjuk. Mamma fortsatte sin strid. Hon bad dom ta bort play doh-leran med innehåll av vete, hon fortsatte att ringa köket och framförallt frågade hon upprepat om förskolan och köket verkligen förstod att Alva var ALLERGISK mot vete, havre, råg och korn och därför INTE klarade av vanliga glutenfria produkter med innehåll av vetestärkelse vilket en hel del glutenINTOLERANTA klarar. Återigen, inget gehör.

Dagarna, veckorna och månaderna gick. Alvas symtombild fortsatte och förskolan fortsatte trots veckovisa samtal med mamman att avfärda att dom någonsin skulle ha misstagit sig. Detta trots att Alva berättar att hon serverats sin mjölkallergiska bordsgrannes havredryck till måltidsdryck, att hon inte fått en egen kantin varje dag, att hon ätit bulgur och couscous (med innehåll av vete) tillsammans med sina förskolekamrater. Hon får dessutom flera gånger SJÄLV säga åt pedagogerna att hon inte tål fisk när dom är på väg att servera. Fortfarande vägrar personalen ge mamman svar på innehållet, dom vägrar att bekräfta det som högst troligt är sanningen, att Alva får mat hon inte tål på förskolan. Upprepat svarar man enbart: ”hon får rätt mat”, trots att dom inte heller vill berätta vad den rätta maten består av.

Får nog och visade sig ha rätt

Under desperata dagar väljer mamman t.o.m. att skicka åtminstone eget bröd åt Alva, framförallt med tanke på att brödet som Alva beskriver att hon äter på förskolan enligt mamman inte verkar stämma överens med dom varianter av köpebröd som Alva borde kunna äta. Alvas mamma får nog. Hon slår ett samtal till miljökontoret. Och HÄR, här får hon gehör. En anmälan tas emot. En inspektion görs. Omedelbart finner man åtminstone ett fel, ett stort och tydligt fel. ALLT bröd som Alva serveras, det som ligger i ett eget frysfack, det frysfack som Alvas mamma upprepat bett om att få inspektera men vägrats. Allt det brödet innehåller vetestärkelse, vete vilket Alva är allergisk mot. Alva HAR ALLTSÅ fått fel mat på förskolan HELA den här tiden. Alvas mamma hade rätt. Miljökontoret fullföljer inspektionen, rapporterar till mamman och lämnar en tillbudsrapport åt förskolans rektor. Fortfarande, flera veckor senare, har varken Alva eller Alvas mamma fått en ursäkt. Hur ska Alvas mamma nu kunna lita på dom personer som ska ansvara för Alvas omvårdnad under dagarna när mamma är på jobbet?

 

Inskolning av ett barn med omfattande behov kopplat till allergi –att kämpa i motvind DEL 3

Börja med att läsa: https://allergiupproret.se/2017/01/16/inskolning-av-ett-barn-med-omfattande-behov-kopplat-till-allergi-att-kampa-i-motvind-del-1/

och https://allergiupproret.se/2017/01/16/inskolning-av-ett-barn-med-omfattande-behov-kopplat-till-allergi-att-kampa-i-motvind-del-2/

Historian om Walter fortsätter…

Relationen med förskolans och kökets chef är ”trasig” och Walters föräldrar är ofta oroliga för vad förskolans nästa drag kommer att bli. Otryggheten är enorm och att lämna över ansvaret om sitt barn med den känslan blir övermäktig. Tanken om att flytta till en annan kommun väcks.

Chefen uttrycker önskemål om ett nytt läkarintyg, trots att det dom har endast är ett par månader gammalt. Som om att Walters sjukdomsbild plötsligt, mirakulöst skulle ha blivit bättre? Mamma Anna kontaktar sjukvården som för att kunna skriva ett så detaljerat intyg måste genomföra provokationer. Man kan nämligen inte genom provtagningar se hur känslig man är, då detta är individuellt. Det man tidigare baserat intyget på är journalen som Walter har, föräldrarnas berättelser samt dom iakttagelser och provsvar som finns. Att ett barn som är två år har sökt akut sjukvård vid fler tillfällen än båda hans föräldrar tillsammans gjort under hela deras liv är nämligen inte normalt, att en 2 åring behöver få lavemang för att kunna bajsa är inte heller normalt, att ett barn innan det fyller ett år besöker sjukhuset i stort sett varje vecka är inte normalt och att en familj får vårdbidrag från försäkringskassan för sin sons allergibesvär är ingenting som man hittar på. Walters besvär finns och det enda som hans föräldrar vill är att han ska få må bra, även inom barnomsorgen.

Provokation på kommunens önskemål

En provokation inleds men får efter ett par dagar avbrytas när Walters mående blir så pass att han inte längre vill äta. Inte ens dom saker som han tidigare haft som favoritmat fungerar längre. Hans släktingar beskriver det som att ”han verkar deppig” och ”han är inte ens samma barn längre”, föräldrarna får turas om att gå nattliga promenader med vagnen så att den andra får några timmars sömn och det tär såklart på hela familjen. Intyget skrivs och i det står det att Walters mat INTE bör tillagas i en vetebemängd lokal. Intyget inkommer till cheferna och efter det hör föräldrarna ingenting från förskolan. Ingen ursäkt för det experiment dom utsatt Walter för, ett barn som då endast var 1,5 år. Ett barn utan förmåga att prata och berätta vad han känner och upplever. Ett barn som sedan födsel dragits med allergiska besvär och som äntligen hittat alla pusselbitar men som ÅTERIGEN behövde må dåligt av sin allergi. Det tar flera månader efter provokationerna innan Walter återigen äter med samma aptit igen. Det tar nämligen jättelång tid för kroppen att läka och bli helt bra igen. Men föräldrarna Anna och Peter har nu bestämt sig: Det blir en flytt! Maktgalna människor är inget dom längre vill utsätta sin son för, för vem vet när dom bestämmer sig för att ”prova” i smyg igen.

Walter får en plats på allergiförskola i Norrköping, Anna och Peter bestämmer sig och tackar ja och när beslutet väl är taget känns det så rätt! Vid besöket på nya förskolan brister Anna ut i gråt, av lättnad. Bemötandet från chefen på allergiförskolan är fantastiskt.

Inskolning av ett barn med omfattande behov kopplat till allergi –att kämpa i motvind DEL 2

Börja med att läsa: https://allergiupproret.se/2017/01/16/inskolning-av-ett-barn-med-omfattande-behov-kopplat-till-allergi-att-kampa-i-motvind-del-1/

Walter är färdiginskolad på förskolan och till en början går allt bra. Men plötsligt en dag är det något som inte stämmer. Walter får orolig nattsömn, han sköter inte sin mage som han brukar och behöver nästan dagligen få ett lavemang mot sin förstoppning. Vid några tillfällen när Anna hämtar Walter på förskolan har han tuggat sig så illa i munnen att han blöder. Reaktionerna avlöser varandra, magont och förstoppning hela tiden. Mamma letar förtvivlat efter orsaken. Det blir allt svårare att hålla reda på orsakerna och dagarna smälter in i varandra. Man vill lita på förskolan men ändå ser man tydligt att något faktiskt är fel.

Kommunen ville ”testa”

Som av en händelse visar det sig att kocken fått ”order” att återigen börja baka på avdelningen utan att meddela Anna. Baka med vete vilket kommunen är väl informerade om att är ett av dom allergener som Walter är mest känslig för och som beslut därför tidigare tagits om att inte baka med för att eliminera risken för sådana reaktioner. Chefen kontaktar Anna och frågar hur det går för Walter på förskolan, ett försök att luska ut via föräldrarna hur hennes egen provokation av Walter går. Det är som att chefen försökt att få ett ”kvitto” på att trots att dom bakar funkar det bra. Men, svaret var faktiskt att Walter inte alls mår bra, detta trots att mamma Anna då inte hade någon aning om orsaken. Anna tog däremot upp hennes misstanke om att det skulle vara något i förskolemiljön. Trots detta fortsatte bakningen i flera veckor.

Reaktionerna blir tydligare en dag när Bosse äter av maten som tillagats på förskolan och nu kan Anna med säkerhet veta att reaktionerna är kopplade till förskolevistelsen. Förstoppning och magont tar över vardagen. Walters mormor går därför en dag oannonserat ut i köket i hopp om att finna orsaken till Walters mående och ser med en gång att det står mjölpåsar och nybakat bröd på bänken. Hon konfronterar kocken som berättar om sina order om att det ska bakas.

Konfrontationen

Svaret från kökschefen blir att ”förskolan faktiskt är känd för sitt goda surdegsbröd” och man vill inte missgynna dom andra barnen med att ta bort detta eller byta ut vetet mot alternativa glutenfria mjölsorter i bakningen, trots att detta absolut skulle vara möjligt. Hon ifrågasätter att reaktionerna skulle bero på just bakningen, trots det uppenbara faktum att Walters reaktioner uppkom samma dag som bakningen återinfördes på förskolan. Detta kunde lika gärna vara en olycklig slump sades det. Det är UPPENBART att något är fel och det är också uppenbart VAD felet är. Men nej, det här en sak som kökschefen INTE vill höra.

Istället väljer man att kontra med att bakning i gemensamma utrymmen inte tagits upp specifikt i läkarintyget. Anna frågar om läkaren kan få kontakta kocken för att diskutera kontanimeringsrisken i köket i samband med bakning, svaret blev ett strängt NEJ! All kommunikation skulle tas via chefen och Anna var inte heller hon tillåten att gå ut och prata med kocken personligen. HUR noggrant ska ett läkarintyg behöva vara? Hur många olika scenarion ska en läkare behöva ta upp? Hur ska ett intyg kunna formuleras om läkaren inte får tillåtelse att kontakta dom personer han behöver för att få en bild av problematiken? Kan man inte tänka själv? Kan man inte lyssna på föräldrarna och se på BARNET och dess behov? JO, man kan, återigen OM man VILL.

Äggfri beställning innehöll ägg

En stor miss

En känd hamburgerkedja, en kedja som enbart använder svenskt kött i hamburgaren, ja… och visserligen ägg och mjölk också, gör en stor miss och ett litet barn får akut fara med ambulans till sjukhuset.

Det här rör sig om en familj med sedan tidigare kända allergier och sedan tidigare bra koll på observandum kring allergierna. Ett av barnet har svår äggallergi med livshotande reaktioner. Detta barn är i regel är väldigt begränsat och ofta otryggt i både sällskap och socialisering kopplat till allergin. Ett ställe där det här barnet ändå brukar känna sig trygg är just denna snabbmatskedja, här brukar hon kunna äta en äggfri hamburgare och det har hittills gått bra. Men nu skulle det förtroendet brytas, den här gången gick det inte alls bra.

På restaurangen beställer mamman noggrant och tydligt en ”äggfri hamburgare”. Med detta framgår då att dressingen innehåller ägg varpå den förstås måste avstås ifrån. Specialbeställningen kommer fram och innan dottern får smaka kontrollerar mamma som vanligt burgaren, mycket riktigt – minus dressing på klisterlappen och ingen dressing i. ”Specialbeställning”. Detta tordes vara den äggfria hamburgaren som mamma nu beställt, precis som så många gånger förr.

Ambulans

Snart slutar dock måltiden i kaskadspyor, ambulansfärd och akutmedicinering. Helt klart var hamburgaren inte äggfri. Det ska nu visa sig att personalen mycket riktigt hoppat över dressingen med innehåll av ägg på den äggfria hamburgaren MEN man valde ändå att servera hamburgareköttet MED ägg i. Om någon beställer en äggfri hamburgare tordes denna person verkligen vilja att hamburgaren, d.v.s. det som ska ätas, är äggfritt, inte bara vissa delar av den.

Idag gick det bra. Barnet är redan under återhämtning, åtminstone fysiskt. Rent psykiskt har hon nu tappat förtroendet för det enda ställe där hon kunde äta ute. Hon har även fått bli en skräckfärd rikare och hon har återigen blivit påmind om hur andras okunskap kan kosta henne livet.

Kompenserad

Restaurangen har bett familjen om ursäkt och håller kontakt för att ersätta utgifter och kompensera med måltider, frågan är när man åter vågar äta på MAX efter detta misstag. När ärendet uppdagats hör flera personer av sig till Allergiupproret och beskriver precis samma sak, att man beställt en ägg- eller mjölkfri burgare men ändå fått reaktioner och att just ”fel” kött varit den misstänka orsaken.

Hur tydlig kan man vara?

Vi vill härmed varna alla kunder till denna stora, kända hamburgerkedja MAX att det ordinarie hamburgareköttet innehåller BÅDE ÄGG OCH MJÖLK. Man ska alltså inte enbart precisera att man önskar en ägg- och/eller mjölkfri hamburgare utan man ska uttryckligen också be om ett ägg- och mjölkfritt kött till sin ägg- och mjölkfria burgare. Glöm inte detta! Sen, hur man nu ska kunna kontrollera att man verkligen fått rätt kött, ja… det får väl måltiden utvisa. Vi har även valt att dela detta till MAX med hopp om bättring i hantering och minimering av risken att detta ska drabba fler.

Sommar 2016

Inskolning av ett barn med omfattande behov kopplat till allergi –att kämpa i motvind DEL 1

DEL 1

Många föräldrar tar stöd via sociala medier i syfte att finna ett stöd inför och mitt i inskolning till förskola när det gäller allergiska barn. Att man som förälder i en sådan situation vänder sig till sociala medier, till människor som förstås har liknande erfarenheter, men som man varken träffat eller på något vis känner eller är bekant med talar om en makalös otrygghet kopplad till det samspel och det samarbete som kommun och förälder egentligen bör ha.

Historierna är förvånansvärt lika varandra. Inte nog med att barnets diagnos misstros och ifrågasätts, trots intyg från läkare, men föräldern får också ofta en omedelbar stämpel som en orolig, neurotisk och på olika vis otillräcklig förälder. Av någon anledning verkar förvånansvärt många människor, t.o.m. inom pedagogiska yrken, tro att allergi är något man väljer och att föräldrar på något vis skulle tycka att det är fördelaktigt att deras barn har svåra behov som kräver anpassning av alla dess slag. Medan föräldern misstros hamnar barnet i kläm och ett maktspel utan dess like tar fart. Pajkastning och sandlådenivå, allt för att motarbeta. Föräldrar vittnar om känslan av ”dom bara jävlas nu”.

Det går inte

Det som blir tydligt är att man väljer att tolka lagar, råd och rutiner på sätt som klart motarbetar och fördröjer anpassningar. Man gömmer sig bakom orden ”det går inte”. Till slut är det fullt krig som gäller. Hur ska man mitt i detta krig kunna skola in ett barn på förskolan? Hur ska föräldern känna sig trygg? Och framförallt, hur ska barnet känna sig trygg?

Som exempel pratade vi med mamma Anna. Hennes son är kraftigt allergisk och kräver hög anpassningsnivå för att slippa lida av allergiska symtom. För varje anpassning som föräldrarna önskar från förskolan har dom gjort tiofalt så många i det egna hemmet. Det enda man nu vill är att kunna återvända till arbetslivet och känna trygghet över att lämna Walter i kommunens händer på förskolan. Men inte nog med det, man vill känna sig säker på att den miljö där Walter ska vistas är säker för honom, han ska inte behöva komma hem varje dag och vara drabbad av allergiska symtom kopplat till sin vistelse.

Föräldrarna med expertkunskap i Walters särskilda behov ber om en längre inskolning för att inte bara hinna skola in Walter som barn och individ utan även hinna skola in pedagogerna i hantering av svåra allergier. Inskolningen börjar men ganska snart fick man avbryta p.g.a. reaktioner. Walter blir återigen hemma en längre period. Eftersom att inskolningen får ett längre avbrott önskas därför att inskolningstiden förlängs ytterligare. Föräldrarna vill då även passa på att låta mormor stå för en del av inskolningen, detta eftersom att mormor, precis som föräldrarna är en av dom få personer som både förstår och kan hantera vidden av Walters behov. En sådan lösning skulle dessutom kunna underlätta så att Anna och pappa Per skulle kunna återvända till arbetet så som det var planerat innan bristerna i förskolemiljön fördröjde inskolningen. Här stöter föräldrarna på totalt oförstånd och total brist på ödmjukhet och förmåga till flexibilitet. Enligt förskolechefen är det nämligen reglerat i skollagen att det är förskolan, pedagogerna och chefen som bestämmer exakt hur lång eller kort en inskolning ska vara. Det är dessutom absolut inte tillåtet att mormor står för inskolning. Dom reglerna gäller, annars är en förskoleplats inte ett alternativt.

Samarbete? Vad är det?

Som förälder blir man ganska tagen i en sådan här situation. Man känner sig överkörd och maktlös. Men kan det verkligen stämma? Är det så att lagtext förbjuder ett gemensamt samarbete och flexibla lösningar mellan förskolans pedagoger och barnets föräldrar eller andra anhöriga när det gäller inskolning på förskolan?

Ur läroplanen för förskolan, Skolverket, reviderad 2010 (2.4) kan man läsa att förskoleläraren ansvarar för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan, att föräldrarna ges möjligheter till delaktighet i verksamheten och möjlighet till att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen. Arbetslaget ska också visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer. Arbetslaget ska också föra fortlöpande samtal med barnens vårdnadshavare om barnens trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal, och (nu kommer en viktig del) beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten

Så… Var det otydligt? Vi fortsätter:

Skolverket klargör också (2000:8) att alla barn är olika, kommer från olika hem med olika föräldrar, familjekonstellationer och uppfostran genererar det unika personligheter, erfarenheter, förutsättningar och behov. Man uppmärksammar även att barnets föräldrar har individuella livserfarenheter, personligheter, behov och förutsättningar. Det här är något som förskolan i egenskap av pedagogisk verksamhet måste ta i beaktning. Pedagogerna sägs också ansvara för att möta och anpassa inskolningen utifrån varje enskild familjs behov.

Det är alltså ganska tydligt att hänsyn inte bara bör tas utan skall tas inte bara till barnets särskilda förutsättningar och behov utan även till föräldrarnas önskemål. Eller?

Skolverket uppger vidare att förskolans lokaler och utemiljöer ska vara utvecklande, hälsosamma och säkra samt att det ska finnas fungerande rutiner för att säkerställa en hälsosam och säker miljö för alla barn. Alla barn! Även barn med särskilda behov. Även allergiska barn! Och precis som det står ovan, det krävs fungerande rutiner. Rutiner som vid särskilda behov högst troligt kräver tid för att fastställas och byggas upp, något som troligtvis kan kräva en längre tids hantering och inskolning och HELT KLART ett redigt samarbete med experterna, d.v.s. föräldrarna.

Så. Frågan är kanske inte vad man kan och inte kan göra. Frågan kanske är vad man vill och inte vill göra. Lagen är tydlig och enligt lagen kan och bör man göra väldigt mycket!

 

« Äldre inlägg

© 2019 Allergiupproret

Tema av Anders NorenUpp ↑